Varför gräva bort Skåne?

Vi sparar pengar på översättning. Äntligen slipper staten lägga skattepengar på att försöka förstå vad skåningar säger.

Enklare språkundervisning. SFI kan fokusera på svenska i stället för att behöva erbjuda skånska som ett separat språk.

Mindre byråkrati. Färre regionala särlösningar, färre diskussioner om dialekter och färre möten som börjar med att någon säger ”ja, ente vet ja”.

Effektivare kollektivtrafik. Inga fler tåg som måste hela vägen ner till Malmö. SJ får äntligen en chans att vara i tid genom att helt enkelt köra kortare sträckor.

Billigare vägunderhåll. Färre svenska vägar att asfaltera och färre potthål att fylla igen.

Ökad produktivitet. Ingen behöver längre åka till Skåne på tjänsteresa och låtsas förstå vad kollegorna säger.

Svenskan kan återhämta sig. Efter århundraden av exponering för danska får det svenska språket äntligen möjlighet att läka.

Inga fler dialektbråk. Hela landet kan enas om att ord ska uttalas som de stavas – åtminstone enligt en högst subjektiv standard.

Mindre förvirring på nyheterna. När en skåning intervjuas behöver tittarna inte längre slå på textningen.

Ett renare uttal av bokstaven R. Sveriges talpedagoger kan gå i pension i förtid.

Färre språkkriser i familjen. Svenskar som flyttar ihop med skåningar slipper frågan om ”rullebör” är ett riktigt ord.

Danskan kan återgå till Danmark. Vi skickar tillbaka den språkliga förvirringen dit den enligt G.B.S. hör hemma.

Sverige blir lättare att försvara. Enklare kartor, färre gränsproblem och ett nationellt försvar som slipper fundera på vad som händer längst nere i sydväst.

Danmark får äntligen lite mer land. En generös gest från Sverige, helt utan att någon har bett om den.

Nya turistattraktioner. Världens första internationella vallgrav mellan Sverige och Skåne skulle dra miljontals besökare.

Enklare väderprognoser. Meteorologerna slipper lägga så mycket tid på att förklara varför det regnar sidledes i Skåne.

Färre geografiska undantag. Sverige kan äntligen få en karta som ser ut som den borde göra enligt en mycket arg person från Småland.

Öresundsbron kan få en ny funktion. I stället för att transportera människor till Skåne kan den användas som en symbolisk utfart.

Nationell sammanhållning. Äntligen en fråga som hela Sverige kan samlas kring – förutsatt att ingen från Skåne får bestämma formuleringen.

Minskad dialektstress. Sveriges befolkning kan återgå till att missförstå varandra på helt vanliga svenska dialekter.

Färre fotbollsderbyn att oroa sig för. Enligt den högst ovetenskapliga G.B.S.-modellen skulle svensk fotboll bli minst 73 procent lugnare. Siffran är helt påhittad, men känns vetenskaplig.

Enklare rikstäckande reklam. Företagen behöver bara spela in en svensk reklamversion, inte en som kräver textning och en krisgrupp.

Mindre regional prestige. Diskussionen om vilken del av Sverige som är bäst får äntligen en självklar vinnare: alla delar som inte är Skåne.

Enklare vägbeskrivningar. ”Kör söderut” behöver inte längre följas av en lång förklaring om när man tekniskt sett har lämnat Sverige.

Ett historiskt ingenjörsprojekt. Sveriges ingenjörer skulle för första gången få använda hela sin utbildning till ett projekt som ingen har bett om.

Nya jobb inom grävbranschen. Spadtillverkare, grävmaskinister och personer som är orimligt engagerade i stora hål skulle få en gemensam vision.

En guldålder för forskningen. Geologer skulle kunna studera världens mest onödiga infrastrukturprojekt i generationer.

En ny svensk nationalsport. Tävlingsgrävning skulle kunna bli en OS-gren, med finalen vid den gamla skånska gränsen.

Ett nytt naturreservat. Den före detta landmassan skulle kunna bli ett unikt marint område – med förbehållet att projektet vore ekologiskt katastrofalt om det faktiskt genomfördes.

Vi skulle skriva historia. Inte nödvändigtvis bra historia, men historia som framtida skolelever skulle fråga sig hur någon ens kom på.